020560056 ring fackets hjälptelefon

Jämställdhetsbarometern 2016

Arbetsmarknad I Sveriges jämställdhetsbarometer 2016 framgår att kvinnor i arbetaryrken halkat efter lönemässigt i jämförelse med kvinnor och män i tjänstemannayrken åren 2012 till 2014.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Foto: Lars Forsstedt

Kvinnors faktiska lön 17 860 kronor

År 2014 motsvarar arbetarkvinnors genomsnittliga faktiska månadslön, det vill säga när vi tar hänsyn till arbetstidens betydelse, 17 860 kronor före skatt. Det är 73 procent av arbetarmäns, vars faktiska månadslön är 24 460 kronor. De genomsnittliga faktiska månadslönerna för kvinnor och män i tjänstemannayrken motsvarar 30 270 kronor och 39 760 kronor.

- Orättvisorna mellan kvinnor och män måste stoppas. Så här får det inte se ut, säger Mats Eriksson, ordförande i LO-distriktet Dalarna och Gävleborg.

21 800 kronor mer till tjänstemannamän

Skillnaden mellan lägsta och högsta genomsnittliga faktiska månadslön är mycket stor. Män i tjänstemannayrken har i genomsnitt 21 800 kronor mer i faktisk lön per månad jämfört med kvinnor i arbetaryrken – alltså mer än dubbelt så mycket.

Dessutom har kvinnor nästan genomgående lägre löner än män i kvinnodominerade arbetaryrken. De allra lägsta faktiska månadslönerna år 2014 har kvinnor inom detaljhandeln och hotell och restaurang – strax under 16 000 kronor före skatt. Män har också högre löner än kvinnor i mansdominerade yrken.

- Vi har medlemmar i LOs förbund som trots att de har arbete har svårt att försörja sig. Många är dessutom ensamstående föräldrar. Då kan även barn drabbas av fattigdom, säger Mats Eriksson.

Sänkta lägstalöner

I årets upplaga av jämställdhetsbarometern görs en analys av kopplingen mellan sänkta lägstalöner och faktiska löner samt hur sänkta lägstalöner skulle påverka löner över tid. Sänkta lägstalöner skulle få negativa konsekvenser för de individer och grupper som redan nu har sämst ekonomi, i synnerhet anställda i kvinnodominerade arbetaryrken. Att ytterligare begränsa rätten och möjligheten till ekonomisk självständighet skulle få stora konsekvenser.

Höga jämställdhetspolitiska ambitioner där kvinnor och män – oavsett klass och etnicitet – omfattas av samma målsättningar, är inte förenliga med ökade löneskillnader genom sänkta lägstalöner.

- Detta betyder att lägstalönerna måste höjas. Jag blir ledsen när borgliga politiker och arbetsgivare nu i media kräver sänkta lägstalöner, säget Mats Eriksson.

Klassmedveten jämställdhetspolitisk agenda

LOs viktigaste slutsats och grundläggande fackliga feministiska utgångspunkt är att en jämställdhetspolitisk agenda måste vara klassmedveten. Därför står LO fast vid en rad åtgärder som skulle ge en mer likvärdig fördelning av tid, makt och pengar.

När det gäller fördelningen av tiden i betalt och obetalt arbete föreslår LO bland annat att fler ska få möjlighet att arbeta heltid, att föräldraförsäkringen ska delas mer lika mellan föräldrarna och att skattesubventionerade hushållsnära tjänster avskaffas.
En mer likvärdig fördelning av makten över arbetet kan nås bland annat med stärkt anställningstrygghet, bättre förebyggande arbetsmiljöarbete och genom kraftfulla investeringar i bostäder och infrastruktur såväl som i vård, skola och omsorg.
För att nå en jämnare fördelning av pengarna är det viktigt att lägstalönerna prioriteras och att arbetsmarknadens parter tar ett betydligt större ansvar för jämställda löner. Därtill behöverregeringen ta stort ansvar för att driva en politik som leder till jämlika ekonomiska villkor. LO-distriktets ordförande Mats Eriksson avslutar:

- Det är mycket åtgärder som behöver göras. Det vore passande att inte bara LO kräver större jämställdhet. Ännu har jag aldrig hört varken arbetsgivare eller borgliga debattörer kräva jämställda löner. Hur kommer det sig?

Sveriges Jämställdhetsbarometer 2016

Viktor Rasjö
- Din webbläsare verkar inte ha stöd för javascript. Skriv in fornamn.efternamn@lo.se i ditt mailprogram.